Husse och jag var precis ute på en promenad. Och otur som vi hade kom grannen T ut med sin lille hund. Jag tycker inte om någon av dem, så jag skällde vad jag kunde för att få dem att gå bort. Husse insisterade på att vi skulle gå, så jag hängde med honom.
Och knäpp som han är, grannen T, så skulle han givetvis följa efter oss. Så snart jag upptäckte det skällde jag ännu mer för att få han att fatta att jag inte tycker om han. Men tror du han gav sig? Näädå! Han gick bakom och stampade med fötterna och visslade och försökte få min uppmärksamhet på alla möjliga sätt. En hel kilometer följde han efter oss!
Efter ett tag tröttnade jag på gubben och sket i honom. Han får väl vara sådär larvig och barnslig. Vet inte vad han får ut av det. Tror inte husse förstår heller...
/Buzter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar