Nåja, inte riktigt. Men nära ändå. Då Husse kom för att hämta mig på dagis i dag hörde han en välkänd dialekt från brukshundsklubben som ligger intill dagiset. På håll såg han en hund som såg välkänd ut, och en ägarinna som såg välbekant ut. Vid närmre eftersyn visade det sig att vara min brorsa och hans matte. Alltså min riktiga brorsa, Totte. Men jag fick inte hälsa, trots att vi inte setts på flera år. Men kul i alla fall att se att han mår bra. Eller, det vill säga, kul att husse fick se att han verkar må bra. Världen är liten.
/Buzter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar