fredag 7 juli 2017

En sista hälsning


Det var länge sen vi skrev någonting på den här bloggen, och nu kommer ett sista inlägg. Buzter har under det senaste året haft problem av olika slag. Det började med att tänderna var dåliga. Inget konstigt på en tolv år gammal hund, men han har fått plocka bort en hel del. Alla framtänderna och en del av de mindre tänderna på sidorna.

Under hösten märkte vi att han var rätt hängig och långsam, och tänkte att det hängde ihop med hans ålder. Men plötsligt mådde han väldigt dåligt. Han kräktes och ville varken äta eller dricka. Bara sova. Han fick också svårt att kissa. Vi tog honom till veterinären och konstaterade att han hade en kraftig urinvägsinfektion - så kraftig att hans urinblåsa var full av sediment som delvis täppte till urinvägarna.

Efter ett par månader, ett antal veterinärbesök och fyra (!) antibiotikakurer var han äntligen fri från sina besvär. Det blev då uppenbart att hans låga energinivå inte alls hade med åldern att göra, utan att det var infektionen som sög musten ur honom. Vår pigga och glada hund var tillbaka.

Efter ett par månader kom nästa smäll. Det började lukta väldigt illa ur hans mun, och tandköttet var tydligt infekterat. Ytterligare ett veterinärbesök behövdes - och diagnosen var tandfraktur. Vid något tillfälle måste han ha fått en smäll på ena hörntanden så att den hade spruckit. Han hade dessutom gått med det så länge att det hade blivit en kraftig infektion i tandköttet och mycket varbildning. Hörntanden och tänderna intill fick opereras bort.

Vid efterkontrollen konstaterades att hans lymfknuter vid halsen var förstorade. Veterinären trodde att det berodde på infektionen och att svullnaden skulle gå ner. Vi gav honom inflammationsdämpande medicin och väntade, men svullnaden minskade inte. Istället gick det åt fel håll. På hans högra sida hade lymfknuten på ett par veckor växt och blivit som en golfboll i storlek. Vi tog in honom igen för att ta ett vävnadsprov. Och väntade - igen.

Under tiden vi väntade på provsvaret hade knuten fördubblats i storlek. Och andra lymfknuter runt omkring hade också blivit större. Och vi fick det tunga beskedet om att det var en ondartad tumör som hade spridit sig i kroppen. Vår lille vän hade inte så lång tid kvar att leva.

Under den senaste månaden har vi observerat honom noga och sett att hans energinivå successivt har sjunkit. Svullnaden på väntersidan växte och blev lika stor som en knytnäve. Vi var hela tiden oroliga för att den skulle växa in mot strupen och att han skulle få svårt att äta eller andas. Så långt gick lät vi det inte gå.

Som om det inte var tillräckligt med ett antal tumörer i kroppen fick han också besvär med såret efter tandoperationen. Infektionen hade inte försvunnit helt, och hade därmed fått växa till sig och han hade fått varbildning i tandköttet. Till slut sprack tandköttet sönder och han fick stora sår i munnen som var röda, bruna och gula. Ingen vacker syn.

Trots allt detta visade Buzter inga tecken på att han hade ont, men det var tydligt att han var starkt påverkad av sina besvär. Han sov mest hela dagarna, och orkade bara korta promenader. Det blev alltmer tydligt att vi var tvungna att ta vårt ansvar och fatta det svåra beslutet att låta honom somna in.

Vi fick en tid hos veterinären igår, och efter en liten stund i solen utanför kliniken gick vi in för att ta farväl med vår älskade vän. Han låg en stund i husses och mattes knän och fick sedan ligga i en liten bädd där han äntligen fick bli fri från tumörer, infektioner och smärtor.

Han lämnar ett stort tomrum efter sig, och vi saknar honom enormt mycket. Allting påminner om honom.

Tack för allt du gav oss, Buzter. Du kommer leva för alltid i våra hjärtan. 

Vila i frid.

/Husse 
  

Bilderna och filmen nedan är från
Buzters sista besök på favoritstället Himmelstalundsfältet.