Barn med boll

I helgen hade vi besök av Husses bror och hans två barn. Alla som känner mig vet ju att jag har lite svårt för barn. Vid första anblicken ser de ut som vanliga människor, men de är lite mindre och framförallt rör de sig konstigt. Ibland studsar de omkring utan någon uppenbar anledning, och det gör mig lite stressad. Så då säger jag ifrån.

I helgen hamnade jag dock i en något svår situation. Husses tolvåriga brorsdotter tog nämligen min boll. Skandal! Vad skulle jag göra? Hon hade min boll som gisslan, så det var bäst att göra som hon sa. Sitt, stanna kvar, varsågod – allt det där har jag koll på, så det gick väl bra. Men sen eskalerade situationen. Hennes nioårige lillebror kom och deltog och började ställa nya krav. Och sen gömde de min boll flera gånger. Men de lyckades aldrig lura mig. Jag hittar alltid min boll.

Idag fick jag än ännu svårare situation på nacken. Matte och Husse hade bjudit hit några människor, och däribland två små barn; en nioårig flicka och en sexårig pojke. Inte nog med det. De kastade två bollar samtidigt och sprang och skuttade igenom trädgården. Fast det gick bra det också.

Jag kanske ska ompröva min uppfattning om barn. De är förvisso läskiga, men de leker trots allt mer med mig än de vuxna tvåbenta gör. Kanske jag kan lära mig att tycka om barn i alla fall…

/Buzter